I februari varje år, uppmärksammar miljontals människor runt om i världen Safer Internet Day. Safer Internet Centre Sverige arbetar för barns och ungas trygghet på nätet och livesände ett webbinarium den 6 februari 2024. Under webbinariet fick vi in flera frågor från deltagarna som vi inte hann svara på, så här har vi valt att lyfta ett urval av frågorna som kom in. Frågorna är besvarade av aktörerna som driver Safer Internet Centre Sverige: Mediemyndigheten, Bris och ECPAT.

Jag upplever att både vuxna och barn känner att det är inget man kan göra om något händer på nätet. Hur ska man agera om något händer? Vart ska jag rapportera det?

Om du eller ditt barn har blivit utsatt ska man alltid anmäla det till den plattform eller spel det hänt på. Man kan också vända sig till Bris stödtelefon, till ECPAT om det som händer är av sexuell natur, eller till Polisen ifall det handlar om brott. En bra regel att tänka på är att allt som är olagligt utanför nätet är det också på nätet. Exempel på brott är dick-pics som rubriceras som ofredande. Polisen vill att man anmäler allt som kan vara olagligt. Det hjälper dem att ringa in förövare – även om just ditt ärende inte går vidare till åklagare.

Här har vi på Mediemyndigheten samlat mer information om stöd och anmälan gällande utsatthet på nätet.

Många appar har åldersgränser som ofta inte följs, hur kan vi få föräldrar att förstå detta och vilken konsekvens det kan få?

Som alltid är det viktigt att föräldrar pratar med sina barn om vad de gör på nätet. Om det finns en åldersgräns i ett spel, en app eller på en webbplats är det bra att fundera på varför den finns tillsammans med sitt barn. Det kan till exempel vara lagar som styr hur företag får spara information om dig som användare eller för att skydda dig från något som kan vara obehagligt. 

Det visades statistik om unga som får nakenbilder av okända personer. Finns det någon statistik på det större problemet – personer en känner? 

Rapporten Ungar & medier 2023 visar att en fjärdedel av svenska flickor i åldern 13–16 år har råkat ut för att någon okänd har skickat dem nakenbilder. Någon statistik om huruvida man tar emot nakenbilder av personer man känner finns inte med här.

Hur kan skolan agera när det handlar om exposekonton?

Att prata förebyggande med barn, redan i de lägre årskurserna, är viktigt. Barn är tidigt på internet och de behöver få kunskap om att samtycke och rätten att bestämma över sin egen kropp är något som gäller även online. Ämnesområdet sexualitet, samtycke och relationer behöver inkludera även det sexuella utforskandet som sker på nätet. Många barn saknar kunskap om vad som är lagligt och olagligt till exempel när det gäller att sprida nakenbilder och riskerar därför att utsätta andra barn för sexualbrott utan att själva veta om det. På samma sätt känner många barn inte till att det de har utsatts för är något brottsligt. Där har skolan ett ansvar för kunskapsspridning.

Att tydliggöra att exposekonton är något som inte är okej ökar chansen att eleverna berättar för en vuxen om de får kännedom om ett konto – men med det förtroendet följer ansvaret för skolan att veta hur de ska agera i situationen. Att på förhand upprätta rutiner och se till att all personal känner till dem ger bättre förutsättningar att snabbt kunna ge stöd åt de som utsatts och stoppa bildspridningen. Det är viktigt att komma ihåg att de som hängts ut på exposekonton har utsatts för brott och att det inte är mindre allvarligt för att det skett online.

Här hittar du en lärarhandledning om exposekonton på ECPATs webbplats.

Hur kan barn få hjälp om de hängs ut på ett exposekonto?

Många barn som hängts ut på exposekonton känner stor skam och skuld. I många fall har de tagit nakenbilderna själva och skickat dem i förtroende till någon de litat på. Personen har sedan spridit dem vidare i chattar eller till exposekonton. Ofta känner det utsatta barnet att hen får skylla sig själv som tagit bilden och vågar inte berätta för en vuxen av rädsla för att få skäll för det.

Möjligheten att söka stöd anonymt är viktig. Flera organisationer erbjuder anonym stödchatt för unga och för många barn blir det första gången som de berättar för någon om det som hänt. Att chatta anonymt med någon som kan lyfta skammen från barnet är ofta första steget mot att berätta för en vuxen och våga anmäla det som hänt.

Så här kan ett barn få stöd:
- Chatta anonymt på dittecpat.se eller bris.se.
- Berätta för en vuxen. Det kan vara en förälder, en lärare, skolkuratorn, tränaren eller någon annan som barnet litar på.
- Anmäl till polisen genom att ringa 114 14 eller besöka en polisstation.
- Anmäl kontot/användaren som sprider bilderna till plattformen där det skett (ex. Snapchat eller Instagram).

Hur gör man om barnet inte vill berätta men man tror att något har hänt?

Berätta att du frågar för att du är orolig. Visa att du finns där och fråga igen utan att pressa. Ibland behöver det vara precis rätt tillfälle för att en ska berätta!

Missade du webbinariet? Här kan du se det på Mediemyndighetens Youtube.